Alltså, jag gillar ju att jobba. På riktigt. Jag tycker det är skönt med lite stress och mycket i huvudet, det är hanterbart och trivsamt. Söndagarna suger ändå. Barnen sover i min säng, en på varje sida, som två små stöttepelare, åt vilket håll jag en ligger åt kan jag snusa någon av dem i nacken. Stryka på ryggen eller hålla om.
A sa idag när vi åkte hem “Tänk mamma om vi kunde ha en sån där bilbuss som man sitter 6st i, då måste du ha (räknar på fingrarna) 3 pojkvänner.” Jag skrattade och berömde honom för hans mattekunskaper, förklarade också för honom hur det ligger till med antalet pojkvänner och grejer. När vi kom hem ville han inte gå och lägga sig “Mamma, jag vill vara uppe en liten stund bara och rita hjärtan, jag gillar att rita hjärtan.”
14 dagar är 15 för många.
02 oktober 2009 kl. 6:11 |
Han är gullig han